Trots att svenskar i hög grad uttrycker såväl ett intresse för miljöfrågor som en oro för hur bland annat klimatet påverkas av mänskliga aktiviteter, är frivilliga förändringar i individers konsumtionsbeteenden inte lika vanliga. För att överbrygga denna typ av gap mellan attityder och beteende kan våra politiker använda styrmedel av olika slag för att hjälpa människor att såväl bryta ohållbara vanor som att hitta nya, mer hållbara alternativ. Det finns många olika alternativ för denna typ av politiska åtgärder, från lagstiftning och prisbaserade styrmedel till information. För att fungera optimalt och nå en tillräckligt stor acceptans hos allmänheten, visar emellertid forskningen att flera åtgärder bör införas samtidigt (exempelvis prisjusteringar på både miljödåliga och miljöbra produkter, eller införandet av miljöskatter i kombination med erbjudandet av nya, bättre alternativ). Detta kräver i sin tur att åtgärder på olika nivåer i samhället – från den nationella till den lokala – samverkar och stödjer varandra, vilket kräver samarbete mellan stat och kommuner.
Hållbara konsumtionsmönster är inte heller bara en fråga för den enskilda individen eller hushållet. Politiska styrmedel kan, för att öka effektiviteten, även rikta sig mot producenter, återförsäljare samt mot den offentliga sektorn som är en storkonsument av olika varor och tjänster och därför kan göra stor skillnad.
Om författaren:
Simon Matti
Professor i statsvetenskap, Luleå tekniska universitet samt Centrum för studier av kollektivt handlande (CeCAR), Göteborgs universitet
Jag är professor i statsvetenskap. Mina huvudsakliga forskningsintressen rör miljöpolitik och –policy och behandlar uppkomsten av, samt (politiska) lösningar på problem med storskaligt kollektivt handlande, exempelvis klimatförändringar och resursuttömning. Teoretiskt befinner sig min forskning i gränslandet mellan statsvetenskap, social- och miljöpsykologi, samt beteendeekonomi med en metodologisk slagsida åt experimentella- och surveymetoder.
+46 920 492331